WeBible

1 - Visheten prisar sig själv och berömmer sig mitt ibland sitt folk.

2 - I den Högstes församling upplåter hon sin mun och berömmer sig inför hans härskara:

3 - Jag utgick från den Högstes mun, och såsom en dimma övertäckte jag jorden.

4 - Jag tog min boning i himlahöjderna, och min tron stod på en molnpelare.

5 - Jag allena genomfor himlarunden och hade min väg genom avgrundsdjupet.

6 - Bland havets vågor och över hela jorden, bland alla folk och folkslag härskade jag.

7 - Hos alla dessa sökte jag en vilostad. I vems arvedel skulle jag väl finna ett hem?

8 - Då fick jag en befallning från alltings skapare; han som hade skapat mig lät mig finna en varaktig boning. Han sade: »Slå upp din boning i Jakob; i Israel skall du hava din arvedel.»

9 - Före all tid, i begynnelsen skapade han mig, och aldrig någonsin skall jag upphöra att finnas till.

10 - I det heliga tabernaklet gjorde jag tjänst inför honom; likaså fick jag en fast boning på Sion.

11 - I den stad som han älskar lät han mig sammalunda finna ro, och i Jerusalem är nu mitt herradöme.

12 - Och jag slog rot hos ett ärat folk, i Herrens ägolott, i hans arvedel.

13 - Jag sköt i höjden såsom en ceder på Libanon, såsom en cypress på Hermons berg.

14 - Jag sköt i höjden såsom en palm i Engedi, såsom en rosenbuske i Jeriko, såsom ett skönt olivträd på fältet; såsom en lönn sköt jag i höjden.

15 - Jag spridde doft såsom kanel och välluktande aspalatus; såsom finaste myrra utsände jag vällukt, såsom galban, sjönagel och stakte och såsom rökelsemolnet i tabernaklet.

16 - Jag sträckte ut mina grenar såsom en terebint; präktiga och sköna voro mina grenar.

17 - Jag slog ut i fägring såsom ett vinträd, och mina blommor gåvo präktig frukt i myckenhet.

19 - Så kommen då till mig, I som haven åstundan efter mig, och matten eder med mina håvor.

20 - Ty att tänka på mig är sötare än honung, och att hava mig till besittning är förmer än renaste honung.

21 - De som äta av mig, de skola hungra efter mer, och de som dricka av mig skola törsta efter mer.

22 - Den som lyssnar till mig, han skall icke komma på skam, och de som beflita sig om mig skola icke synda,

23 - Allt detta gäller Guds, den Högstes, förbunds bok, den lag som Moses gav åt oss, en arvedel för Jakobs menighet;

25 - den lag som låter vishet flöda såsom Fison och såsom Tigris i förstlingsfruktens tid;

26 - som låter insikt rikligen strömma såsom Eufrat och såsom Jordan vid skördetiden;

27 - som låter tukt stråla fram såsom ljuset, såsom Geon vid tiden för fruktskörden.

28 - Den förste lärde icke känna henne till fullo, ej heller den siste har utrannsakat henne.

29 - Ty djupare än havet är hennes tanke, ja, än det stora havsdjupet hennes rådslag.

30 - Men jag var såsom en kanal från en flod och såsom en vattenledning som ledde ut i lustgården.

31 - Jag sade: »Jag vill vattna min örtagård och rikligen fukta mina trädgårdssängar.» Men se, då blev kanalen för mig till en flod, och min flod blev till ett hav.

32 - Alltfort vill jag låta tukt stråla fram såsom morgonrodnaden och låta den lysa vida omkring.

33 - Alltfort vill jag låta min lära strömma fram såsom profetiskt tal och lämna den efter mig till alla kommande släktled.

34 - Så sen då att jag icke har mödat mig för mig själv allena, utan för alla dem som fara efter visheten.